Dag 3. Badminton och bullbak! :D

Hej igen. Idag har jag varit på badmintonen som vanligt. Men eftersom jag inte har talat om det för er som läser den här bloggen som nu inte visste det, så brukar jag faktiskt gå badminton på söndagar. Med Greta :)
Iaf, när jag kom hem... så... (*fanfar*...) bakade jag bullar! :D (kanske ganska avslöjande rubrik)
Det blev faktiskt inte lika katastrofalt och så som det kunde ha blivit... Jag har faktiskt inte smakat en enda bulle ännu, (förutom en innan de gräddades... men den räknas inte) för pappa skulle laga mat! Mupp :(

De första blev lite brända och så, men det var väldigt bra reslutat med tanke på att jag var helt ensam och att Elsa inte hjälpte till. Egentligen borde jag lära mig att jag inte ska baka mer avancerade saker än chokladbollar utan Elsa... Ida var såklart hemma, men det är aldrig en bra idé att tala om för henne att man bakar. Då kommer hon bara med en sked och äter upp alla smet eller deg eller vad det nu är förnåt man gör. Och så är hon bara ivägen... (förlåt Ida om du läser det här :P).

Dessutom har jag kommit fram till att jag har en väldigt elak stora syster (än en gång, förlåt Ida xD).
Hon hittade ju på jätteläskiga saker när jag var liten! Bl.a. att det fanns en stor orangekatt med gula ögon som åt barn!!! Jag vågade inte gå ut på jätte länge... Mycket läskigt var katter(för att Ida inte gillar katter antagligen) det fanns nån katt med en grön klo också. Och sen var det några grus/sandlådoraktiga saker som hon sa var rävbon. I vissa bodde det bara snälla rävar, men så fanns det elakarävbon också, och dem skulle man akta sig för. Därför gick jag aldrig i närheten av ställen med elakarävbon... Grejen var ju att jag trodde på vartenda ord hon sa, och det visste ju hon! Sa hon typ lyssna inte på mamma och pappa om de säger att de inte är sant, de är ju vuxna och vet inte, då trodde jag på det!!! Hör ni inte hur elak hon låter?!

Iaf så tror jag faktiskt inte på allt hon säger längre... Fast hon säger inte lika konstiga saker längre. Antagligen för att hon vet att jag inte tror på dem längre...


Obs, inte mina bullar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0